This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution-Noncommercial 3.0 Unported License, permitting all non-commercial use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original work is properly cited.
David Budgen.
Lissa Paul, Rosemary Ross Johnston & Emma Short (red.).
Även om hundra år har passerat sedan det första världskriget avslutades i ett vapenstillestånd klockan 11 den 11 november 1918 har dess attraktionskraft inte upphört att verka på författare och filmmakare. I anslutning till jubileumsåret 2018 producerades åtminstone två filmer som utforskar ”The Great War” i olika genrer: Peter Jacksons dokumentära och tekniskt avancerade
Det första världskriget utgör en viktig händelse även i relation till barnböckerna och deras historia. Att det i samband med 100-års-jubileet av kriget publicerades två böcker som behandlar sambandet mellan det första världskriget och barnlitteraturen är därför välkommet. David Budgens litteratursociologiskt orienterade monografi
David Budgen är historiker vid University of Kent och i sin systematiska och välavvägda monografi undersöker han i åtta korta men koncentrerade kapitel hur det första världskriget framställs i barnlitteraturen, från 1914 fram till i dag. Budgen utnyttjar ett omfattande material för sina analyser, allt från seriemagasin och pojk- respektive flickböcker, till skolböcker och tidskrifter. Hans inledande påpekande att litteraturen spelar en viktig roll för våra uppfattningar om krig i allmänhet och det första världskriget i synnerlighet är inte orimligt, men bör sannolikt förstås i relation till att bokens författare är historiker. Därmed legitimerar han barnlitteraturen som ett studieobjekt värdigt en fackhistoriker intresserad av det första världskriget som fenomen snarare än som ett ämne för den mer barnbokshistoriskt intresserade. Barnlitteraturen har, hävdar Budgen vidare, inte bara haft betydelse för hur kriget kommit att uppfattas, utan har också påverkat den bild av manligt hjältemod som möjliggjorde själva mobiliseringen inför kriget. Det ligger säkert en hel del sanning också i detta påstående, även om det inte underbyggs med argument från den befintliga forskningen – exempelvis genom hänvisningar till Elizabeth Goodenoughs och Andrea Immels
Oavsett Budgens ingång till sitt ämne är det intressant att följa honom när han skärskådar kriget som motiv i den litteratur som publicerades runt 1914 och som sedan ledde fram till skildringarna av det första världskriget. Det är också givande att ta del av hans resonemang om hur de unga läsarna sannolikt avvisade vissa delar av berättelserna för att engagera sig desto mer i andra. Sammanfattningsvis lyckas Budgen på ett koncist sätt visa att olika konkurrerande bilder av det första världskriget omsattes i barnlitteraturen redan under mellankrigstiden. I ett särskilt läsvärt kapitel tar han upp hur kriget framställdes i böcker som riktade sig till flickor – även flickor och kvinnor förväntades göra sin plikt. Efter det andra världskrigets slut förändrades sedan skildringarna av det första världskriget på ett mer övergripande sätt, till att mer sysselsätta sig med hur kriget påverkade vardagen i England. Det som nu stod på spel var inte först och främst det manliga hjältemodet vid fronten, utan det engelska folkets stoicism och patriotism, vilket erbjöd nya sätt att tolka konflikten.
Antologin
För den som är intresserad av frågor som rör barnlitteraturens förhållande till det första världskriget finns här med andra ord åtskilligt att hämta. Men bredden för också med sig vissa svagheter. Antologin sträcker sig intressant nog över flera länders barnlitteraturer och kulturer, men det finns inte en tillräcklig systematik runt frågor som rör vilka språkområden som behandlas, varför de behandlas eller hur de förhåller sig till varandra. Det betyder naturligtvis inte att de olika antologibidragen är utan värde – de erbjuder en mångfacetterad förståelse av vad som kan kallas Barnets första världskrig. I jämförelse med Budgens bok är beskrivningen av den tidigare forskningen på området mer effektivt genomförd, särskilt i Lissa Pauls, Rosemary Ross Johnstons och Emma Shorts korta men klargörande introduktion. Själva menar de att den ständigt växande litteraturen om det första världskriget länge har saknat mer omfattande studier som synliggör barnets och barnkulturens betydelse för tolkningarna av denna viktiga historiska händelse. Tillsammans ger de två böckerna goda inblickar och åtskilligt med inspiration till den som fortsättningsvis önskar närma sig den spännande relationen mellan krig och barnlitteratur, exempelvis i vår nordiska kontext.