This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution-Noncommercial 3.0 Unported License, permitting all non-commercial use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original work is properly cited.
Cordelia heter som bekant kung Lears ”goda” dotter. Det var också namnet på en klassisk italiensk flicktidning som med bred marginal överlevde den första generationens läsare. När det gäller barn- och ungdomstidningar är, som den amerikanske forskaren Frank L. Mott konstaterat, treårsdagen en kritisk punkt: ”children having a way of growing up and putting away childish things.” Men detta gäller alltså inte
Inriktningen har varit litteratursociologisk, förlagshistorisk och genusorienterad och resultatet imponerar. I många stycken kan Bloom vederlägga tidigare forskning som i alltför hög grad baserats på andrahandskällor och ofta nöjt sig med iakttagelser av de pedagogiska avsikterna med tidningen. Därtill har man tenderat att upprepa tidigare felaktiga fakta. Mödosamma inventeringar av årgångar utspridda i många arkiv har möjliggjort en grundlig analys av intentioner och insatser från utgivare, redaktörer och medarbetare, främst under de första 36 åren fram till 1917, men i korthet ända till slutet. Anmärkningsvärt nog blev
Det litteratursociologiska perspektivet upprätthålls genomgående och avhandlingen inleds med ett intressant kapitel om tidskrifter som forskningsprojekt – något jag själv haft all anledning att reflektera över. Förlagshanteringen kartläggs genom en kronologisk genomgång av utgivares och redaktörers insatser. Den för kvinnlig utbildning engagerade de Gubernatis verkade även som redaktör de tre första åren och anlitade som sin efterträdare på redaktörsstolen den kända författarinnan Ida Baccini. Hon kom att framgångsrikt hålla i tidningen till sin död 1917 och efterträddes av en annan skönlitterär gestalt som även hon tidigare medverkat i
Genusfrågorna behandlas utförligt och till avhandlingens förtjänster hör att den visar på förutsättningarna för dåtidens italienska unga flickors utbildning. Den dröjer även vid föräldrars och lärares insatser i detta avseende. Bloom har lagt stor möda på att kartlägga skribenternas kön och kunnat fastslå att åtskilliga män skrev för
Självfallet redovisar författaren också åtskilliga inslag med belärande fakta, tävlingar och mer hobbybetonat material. Därtill studeras redaktörernas ambition att på olika sätt upprätthålla den för tidningens fortlevnad viktiga kontakten med läsekretsen genom redaktionsbrev, läsarkorrespondens och inbjudningar till eget författande. Intressant nog redovisas inslag som även återfinns i svenska ungdomstidningar, som publicerad korrespondens mellan läsare och uppmaningar att bilda speciella läsarförbund. Även välgörenhetsprojekt uppmuntras och under första världskriget formerades något av en “giornale di guerra”, en krigstidning vars innehåll syftade till nationell mobilisering även genom de unga.
Avhandlingens inriktning på tidningens sociala och genrespecifika förutsättningar och insatser har medfört att annat till viss del hamnat i skuggan. Sålunda saknar man ibland mer djupgående diskussioner av främst det skönlitterära innehållets karaktär. Och en viktig faktor i all barn- och ungdomspress som definitivt fått stå tillbaka är illustrationerna och deras utformning. Avhandlingen är sålunda med undantag av pärmbilden helt oillustrerad. Annars är ju inte minst omslagen goda vittnesbörd om allmän inriktning och ambitionsnivå. En förklaring som gavs under disputationen var närmast chockartad: italienska bibliotek har genomgående haft för vana att före inbindning riva bort omslagen! (Bara tanken på att Jenny Nyströms alla insatser på det området skulle ha förstörts av Kungl. biblioteket ...) Men den omständigheten ursäktar inte förbigåendet av alla inlagornas illustreringar.
När detta konstaterats vill jag prisa ett storslaget arbete som det varit något av ett äventyr att ta del av. Det föranleder korrigering av nedsättande andrahandskaraktäristiker av
Avhandlingen är tillgänglig i fulltext: