This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution-Noncommercial 3.0 Unported License, permitting all non-commercial use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original work is properly cited.
Antologin som genre har sina för- och nackdelar. Lyckade antologier belyser ett ämne från flera perspektiv, och skribenternas olika ämnestillhörigheter, temperament och stil blir en tillgång som skapar både bredd och djup. Som bäst blir det när ämnet är relativt avgränsat – när flera forskare belyser samma punkt med olika strålkastarljus. Bidragen börjar tala med varandra istället för att tala bredvid varandra. Mindre lyckade antologier brukar snarare vara uppbyggda på motsatta sättet – ämnet är brett och skribenternas bidrag drar åt så olika håll att ingen fördjupning sker. Artiklarna talar då bredvid, eller förbi, varandra och själva temat eller ämnet blir undflyende.
Antologin
Ämnet är visserligen inte så litet: det som står på spel är hur relationer mellan generationer skildras i olika narrativ. Mer specifikt handlar det om hur ålderdom och barndom, äldre och unga, skildras i populärkulturella narrativ som film, TV, litteratur och reklam. Den utmärkta och i området initierade inledningen av redaktören Vanessa Joosen ringar in en än tydligare frågeställning. Hon menar att barndom och ålderdom i modern populärkultur tillskrivs liknande egenskaper och associeras med varandra. Båda grupperna beskrivs ofta som fysiskt svaga, i behov av särskild vård och omsorg, eller som att de besitter en viss typ av visdom eller moralisk kompass som vuxenvärlden saknar. Idén att ”gamla är som barn” är, menar flera av forskarna i antologin, en så stark figur i vårt tänkande att den kan betraktas som en ”rotmetafor” för att tala med George Lakoff och Mark Johnson. Hur denna rotmetafor reproduceras i mediaprodukter från västvärlden och från östasiatiska länder står alltså i centrum för antologins texter som alla har ett fokus på 1900-talets populärkultur.
Artiklarna är samlade i tre kluster där det första behandlar litteratur, det andra film och det tredje TV. I det första klustret ingår fem artiklar, skrivna av litteraturvetare. De första tre undersöker sagor och klassiska berättelser för barn som haft stort inflytande. Ingrid Tomkowiak undersöker Johanna Spyris roman
De två näst följande artiklarna behandlar mer samtida litteratur. Helma Van Lierop-Debrauwer diskuterar motivet dödshjälp i de två nederländska barnböckerna
I nästa kluster ryms tre artiklar om film och adaptioner. Den första är skriven av litteraturvetaren Emily Murphy och handlar om taiwanesiska fiktioner och deras fokus på spänningar och konflikter mellan generationer, orsakade av modernitetens och globaliseringens krafter. Murphy visar att filmen
Det sista klustret i antologin handlar om TV och hur mediet skapar diskurser om ålder direkt riktade till yngre respektive äldre tittare. Mariano Narodowski och Verónica Gottau undersöker tv-serien
Som synes är spännvidden stor i denna antologi, både vad gäller ämnen och frågeställningar. Ändå hålls volymen som sagt samman genom ett gemensamt intresse för just relationen mellan unga och gamla, mellan barndom och ålderdom. Flera av de narrativ som undersöks målar upp en konflikt där barn och gamla så att säga sitter i samma båt och står i opposition mot normen – det vill säga de professionellt aktiva medelålders vuxna. Joosen menar i avslutningen på sin inledning att både gamla och unga i dessa berättelser skildras som ”becomings” snarare än ”beings” (utifrån Nick Lees terminologi). Det betyder att de gestaltas som människor i förändring och växande. Det är inte helt uttalat i antologin, men som läsare anar man att de enda som kanske inte förändras är de ”vuxennormativa vuxna” – det vill säga de som både barn och åldringar indirekt kontrasteras mot. Är det något jag gärna hade sett att denna antologi hade utforskat mer är det just detta – den paradoxala tystnad som uppstår kring de norm-vuxna i dessa berättelser. Vad betyder det att förändring och utveckling skildras genom barndom och ålderdom snarare än vuxenhet i moderna berättelser? Vad säger det egentligen om moderniteten? Om dess ideologiska omförhandling av värden och identiteter? Om dess ekonomiska och geografiska söndrande effekter? Dessa frågor finns med här och där i antologin, men jag hade gärna sett en samlande diskussion där just frånvaron av vuxna problematiserades. Boken ställer indirekt viktiga frågor om det moderna samhällets paradoxala förhållande till vuxenhet och vuxenblivande. Vuxenheten är på en och samma gång totalt dominerande och samtidigt avvecklad och detroniserad.
Sägas ska dock att jag aldrig hade fått dessa tankar om jag inte läst denna spännande antologi som innehåller så många uppslag och så många tankeväckande idéer kring relationen mellan barndom och ålderdom i modern populärkultur. Det är en klok bok på många sätt. Den är genomtänkt och väl avvägd både vad gäller material, perspektivval och strukturen på artiklarna. Det finns en fin balans mellan teori och empiri i de flesta artiklarna – möjligen undantaget Sparrmans något teoritunga (om än metodologiskt intressanta) artikel. Den redaktionella bearbetningen verkar vara väl genomförd – det enda undantaget är Baykal och Alacas artikel som har en märkligt normativ ton som harmonierar dåligt med de övriga bidragens öppet resonerande karaktär. Den geografiska spridningen på studierna är också klok – att se exempelvis de västerländska Hollywoodfilmernas lätt nostalgiska skildringar av relationen mellan barndom och ålderdom kontrasterad mot de mer konfliktorienterade taiwanesiska fiktionerna ger intressanta perspektivförskjutningar.
De två artiklar jag funderat mest över och vill kommentera lite mer utförligt är Joosens och Geraghtys bidrag. Joosens artikel handlar om Foers bästsäljande roman från 2005 som översatts till en mängd språk och även filmatiserats. I boken berättas en historia ur tre perspektiv; den nioårige Oskar Schells och hans båda farföräldrars. Joosen gör en narratologisk analys som lyfter fram de motsägelser, klyftor och inkonsekvenser som finns i de tre olika berättelserna. Hon argumenterar övertygande för att detta berättartekniska grepp – att blottlägga gapen mellan generationerna – harmonierar väl med romanens tema om vikten av att kommunicera över (generations)gränser. Även resonemangen om den inskrivna läsaren, eller den tänkta publiken, är intressanta i Joosens artikel. Det kan tyckas vara en självklarhet, men Joosen lyfter fram att den inskrivna vuxna läsaren påverkar skildringen av relationen mellan barndom och ålderdom. Ämnen som inte skulle komma upp i en barnbok – exempelvis vissa traumatiska eller sexuella minnen – är en del av vuxenromanen och ger en annan dimension av bilden av barndomen och ålderdomen. Joosens undersökning inspirerar till fler jämförelser mellan barn- och vuxenlitteraturens sätt att gestalta barndom och ålderdom. En av Joosens centrala poänger skulle jag dock vilja polemisera mot. Hon menar att Foers roman är ett undantag i vuxenlitteraturen vad gäller skildringen av relationer mellan barn och vuxna där barnkaraktären får en central plats. Medan det i barnlitteraturen finns en hel korpus av sådana skildringar – där dessa relationer dessutom ofta beskrivs i positiva termer – verkar vuxenlitteraturen (med några få undantag) enligt Joosen ointresserad av desamma. Här tycker jag Joosen blir för snäv och generaliserande i sitt synsätt och missar många vuxenromaner där barnperspektivet spelar en central roll. I en skandinavisk kontext är det bara att tänka på alla de självbiografiska romaner som undersöker relationen mellan barn, föräldrar och äldre, och relationen mellan det unga och det åldrande författarjaget. Jag tänker på exempelvis Karl-Ove Knausgårds eller Linn Ullmans romaner där barnets blick är avgörande. Även Kerstin Thorvall och Barbro Lindgren skriver berättelser för vuxna där barnkaraktärer kan ha centrala roller – för att inte tala om Tove Jansson och hennes
Geraghtys artikel om hur Hollywoods familjefilmer gestaltar relationer mellan barn och gamla finner jag också särskilt läsvärd. Han undersöker filmversionerna av