This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution-Noncommercial 3.0 Unported License, permitting all non-commercial use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original work is properly cited.
HELENE EHRIANDER & MARIA NILSON (RED.)
Växjö: Linnaeus University Press, 2018. Skrifter utgivna av Svenska barnboks-institutet, nr 145 (164 s.)
Litteraturvetenskapliga institutionen vid Linnéuniversitet gav sin första sommarkurs på distans år 2007. Den ägnades Astrid Lindgrens författarskap, och under åren har man sedan tagit upp ämnen såsom J. K. Rowlings Harry Potter-böcker, chick lit och vampyrfiktion. Efterfrågan och utbudet av distanskurser har kontinuerligt ökat, och i Växjö har man nu fler kurser på distans än på campus. Linnéuniversitetet ligger också långt framme vad gäller digitalt lärande och bedriver även forskning inom området digital humaniora.
Inför 10-årsjubiléet har man gett ut en jubileumsvolym av
Tidigare har även tre antologier innehållande såväl studenternas papers som artiklar skrivna av forskare knutna till sommarkurserna getts ut (2011, 2012 och 2013). De har behandlat hur man kan arbeta med Astrid Lindgrens författarskap respektive med fantasy i skolan och vilka didaktiska utmaningar som chick lit innebär. Examinationen på kurserna skedde till en början bland annat genom att studenterna skrev ett avslutande paper. Men under senare år har man övergått till löpande examination, vilket möjliggör en tydligare progression i kurserna.
Barn- och ungdomslitteraturen är den röda tråden i artiklarna i den föreliggande tryckta versionen av jubileumsskriften. Här diskuteras bilderböcker, folksagor, dramatik för barn och olika typer av omslag till fantasyböcker. Läsaren bjuds således ett rikt smörgåsbord, och de olika texterna kan säkerligen ge goda uppslag både till undervisning och forskning. De olika bidragen, som av naturliga skäl speglar de undervisande lärarnas forskningsintressen, uppvisar stor bredd både teori- och metodmässigt. Här finns exempel på flickforskning, ekokritik samt receptions- och romance-forskning. Flera artiklar anlägger genusperspektiv och det görs även intertextuella läsningar. I sin helhet ger volymen exempel på de nyare forskningsinriktningar som kännetecknar en stor del av dagens barnboksforskning såsom teorier om makt, metafiktion och intermedialitet.
Två av bidragen, skrivna av Linda Piltz respektive Anna Höglund, är inte inriktade på barnlitteratur utan tar upp vuxenförfattare som Stieg Larsson, David Lagercrantz, Charlotte Perkins Gilmans och Edgar Allan Poe. Ämnet för Piltz’ undersökning är en komparativ studie av den fjärde delen i Millennium-serien,
Vampyrmotivet står i centrum i Anna Höglunds artikel, en av samlingens mest intressanta och genomarbetade bidrag. Vampyrer har det funnits gott om i barn- och ungdomslitteraturen, men Höglund studerar hur motivet gestaltas av vuxenförfattarna Charlotte Perkins Gilmans i ”The Yellow Wallpaper” (1892) och i Edgar Allan Poes ”Ligeia” (1838). Likheter mellan dessa båda författares verk, som kan placeras in i den skräckromantiska traditionen, har tidigt påvisats. Men Höglund har ett särskilt syfte med sin studie. Hon vill med hjälp av en intertextuell analys komma fram till hur författarna utför litterära ”maktimprovisationer” på sin samtids vampyrmotiv. Begreppet ”maktimprovisation” infördes av Stephen Greenblatt 1980 vid hans studier av engelsk renässanslitteratur. Enligt Höglund kan just vampyrmotivet användas för att befästa eller ifrågasätta ideologiska normer och i det aktuella fallet särskilt föreställningar gällande manligt och kvinnligt. Hon för intressanta resonemang om kvinnlig kreativitet under 1800-talet samtidigt som hon ådagalägger hur Perkins Gilmans novell är influerad av Poes ”Ligeia”. Men även om de båda novellerna har samma tematik och belyser kreativitet, sjukdom och genus är deras syn på kvinnligt och manligt skapande väsensskild.
Bland antologins genreundersökningar kan nämnas Maria Nilsons artikel ”Nådens tuttar. Om skönheter, odjur och den frälsande kvinnokroppen i modern romance”, där det bland annat visas hur folksagan inspirerar populärkulturen. I dagens barnlitteratur kan vi se många omtolkningar av folksagor, något som det även skrivits åtskilligt om. Nilson lyfter fram sagan om Skönheten och Odjuret med utgångspunkt i Madame de Beaumonts klassiska version från mitten av 1700-talet för att sedan följa sagans transformationer fram till Stephenie Meyers Twilight-böcker (2005–2008) och E. L. James Fifty Shades-trilogi (2011–2013). Artikeln ger en god bild av hur romancegenren utvecklats under årens lopp och visar övertygande hur kroppen fått allt större vikt i moderna framställningar av Skönheten.
Det är huvudsakligen ungdomslitteratur som behandlas i
Maktrelationer mellan barn och vuxna fokuseras även i Malin Alkestrands artikel, där Harry Potter-serien jämförs med pjäsen
Astrid Lindgren var och är en ikon, slår Helene Ehriander fast i sin studie av ”Astrid Lindgren – den motvilliga celebriteten”. Hon vill visa hur nationalikonen Lindgren konstruerats och knyter i det syftet an till aktuell celebritetsforskning. Det har varit, menar Ehriander, svårt att skilja mellan personen Astrid Lindgren och författaren Astrid Lindgren. Kändisskapet har bidragit till att de studier av Lindgrens olika texter som publicerats i stort sett varit odelat berömmande och hyllande. Jag tycker att Ehrianders bild av tidigare forskning om Lindgrens författarskap är något ensidig. Så okritisk och panegyrisk har den inte varit. Under de radikala 1960- och 70-talen kritiserades bland annat Emil i Lönneberga som en penningkär kapitalist och
Sammanfattningsvis ger jubileumsvolymen av