This is an open access article distributed under the terms of the Creative Commons CC-BY-NC 4.0 License, permitting all non-commercial use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original work is properly cited.
LAURA LEDEN
Helsingfors: Helsingfors universitet, 2021. Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet, nr 154 (356 s.)
Under senare år har allt fler studier inom barnlitteraturforskning glädjande nog kommit att uppmärksamma de mer populära genrerna i barn- och ungdomslitteraturen. I sin avhandling
Ledens studie har en tvärvetenskaplig inriktning och kombinerar teoretiska och metodologiska verktyg från översättnings-, litteratur- och språkvetenskap samt arkivforskning. Utöver polysystemteori fungerar den deskriptiva översättningsvetenskapen (Descriptive Translation Studies – DTS) som ett centralt ramverk för studien. Inom DTS anses all översättning vara en socialt och kulturellt styrd praktik. Fokus ligger på att studera översättningar som produkter i den mottagande kulturen, målkulturen, där de formas av de sociala och kulturella normer som råder i den målkulturella kontexten vid en viss tidpunkt. Här spelar faktorer som makt och ideologi in, men även ekonomiska aspekter. Det senare är kanske allra mest framträdande hos perifera genrer där redaktörer och översättare tenderar att ta sig större friheter i översättningsprocessen, vilket Ledens studie på ett mycket fint sätt belyser. I linje med tidigare forskning bekräftar Ledens studie även att barnlitteraturöversättning är en praktik som i allra högsta grad också styrs av så kallade didaktiska och pedagogiska normer, det vill säga de tankar och idéer som råder inom en viss målkultur vad gäller synen på barn, barndom och uppfostran. Allt detta speglas sedan i hur en (översatt) barnbok kan och får se ut i en viss målkulturell kontext.
Ett centralt syfte i avhandlingen är att undersöka om och i så fall hur de svenska och finska flickboksförlagens utgivnings- och översättningspolicyer kan kopplas till olika förväntningar och normer kring könsroller i den målkulturella kontexten under den studerade perioden. För att kunna rekonstruera huruvida översättningarna visar normbrytande eller normbekräftande tendenser just vad gäller könsroller analyseras både översatta texter (urvalet diskuteras nedan) och paratexter såsom till exempel böckernas omslag. Dessutom analyseras även förlagens urvalsprinciper för översättningarna med hjälp av arkivmaterial bestående av förlagens brevkorrespondens om böckerna.
Efter avhandlingens första kapitel med utförlig beskrivning av (teoretisk) bakgrund, syfte, undersökningsperiod, material och urvalsprinciper presenteras och diskuteras i kapitel 2 flickboken som genre. Begreppen
De tre bildungsromaner som ingår i den första fallstudien är L.M. Montgomerys
Innan fallstudierna presenteras närmare, följer först en paratextuell kontextanalys i kapitel 3 som inleds med en kvantitativ analys av utgivningen av flickböcker under undersökningsperioden utifrån tidigare forskning. Ett intressant resultat i denna analys är att man tydligt kan se att den finska utgivningen och översättningen av flickböcker under denna period följer tätt inpå den svenska utgivningen. Det visar sig också att de finska utgåvorna oftast fick samma omslagsbilder som de svenska utgåvorna vilket också delvis hänger ihop med att mycket av utgivningen av dessa populära serier skedde i samproduktion mellan olika nordiska förlag, det vill säga att gemensamma nordiska tryck gjordes för att kunna hålla ner tryckkostnaderna.
Av förlagens brevkorrespondens framgår tydligt vikten av det nordiska förlagsnätverket och samarbetet för utgivningen av flickböckerna under undersökningsperioden. En annan intressant ekonomisk aspekt av flickböckerna är att man arbetade med fasta mallar och format för publikation vilket resulterade i att man ofta strök passager i översättningar eftersom man hade ett begränsat sidantal att förhålla sig till. Man kortade då oftast ner passager med mycket beskrivningar och detaljer samtidigt som man prioriterade att behålla (och ibland förstärka) spänningen i berättelsens handlingsförlopp.
Förutom förlagsprofil och utgivningspolicy presenteras även på ett utförligt sätt de olika översättarnas samt förlagsredaktörernas profiler i kapitel 3, samt deras korrespondens med varandra i översättningsprocessen. I analysen av brevkorrespondensen framgår hur redaktörerna kom med instruktioner och specifika önskemål till översättarna angående strykningar och andra typer av ingrepp eller adaptioner i texten. Att förlagsredaktörers roll lyfts fram och diskuteras särskilt är en mycket intressant aspekt av Ledens avhandling då man traditionellt sett inom översättningsforskningen mest har riktat fokus på ”översättaren” som ett slags kollektiv individ. Under de senaste åren har forskningen dock allt oftare börjat uppmärksamma redaktörers ”medförfattarskap” i översättningar, inte minst inom översättningssociologi. Genom detta grepp synliggör Leden redaktörens avgörande roll och påverkan på de översatta texterna mycket tydligt, vilket ger en fascinerande inblick i översättningspraktiken för just flickböckerna under den undersökta perioden.
Med hjälp av Gideon Tourys modell för deskriptiv översättningsanalys, som beskrivs närmare i kapitel 4, analyseras så kallade översättningsnormer, det vill säga regelbundna drag eller återkommande tendenser i de val som görs av olika inblandade aktörer (som förläggare, redaktörer och översättare) under hela översättningsprocessen från urval till slutprodukt. Det är främst i analysen av slutprodukten, de översatta texterna, som Leden mer specifikt undersöker vilka mönster man kan hitta i de val som görs på olika textnivåer i översättningarna vad gäller översättning av könsroller och flickskap. På en mer generell nivå kan alla dessa val peka ut en samlad strategi för översättningen som rör sig antingen mer mot källtexten (en adekvans-inriktad strategi) eller mer mot målkulturen (en acceptans-inriktad strategi). Samtidigt utgör alla översättningar i praktiken alltid en kombination av båda strategierna, och strategierna varierar också på olika nivåer i texten. Resultatet av översättningsanalysen hänger likaså alltid ihop med de variabler som forskaren har valt att undersöka i en viss översättning, i det här fallet översättningen av könsroller och gestaltningen av flickskap.
Kapitel 5 tar upp det centrala teoretiska begreppet för studien,
I sina adaptionsanalyser, som presenteras närmare i kapitel 6, fokuserar Leden på adaption av flickskapsgestaltningar på tre nivåer i de översatta texterna: den ideologiska, den kulturbundna och den narrativa nivån. Med ideologisk adaption menas tillägg, modifieringar eller utelämningar som görs i texten utifrån ideologiska, värderingsmässiga och didaktiska motiv. Kulturbunden adaption syftar på liknande anpassningar av kulturbundna element utifrån pedagogiska motiv, det vill säga för att underlätta förståelsen för läsaren i målkulturen. Med narrativ adaption menas till sist ingrepp i textens narrativa struktur: ändringar i händelseförlopp, karaktärsbeskrivning och miljö. Dessa olika former av adaption analyseras sedan kvalitativt i olika textsegmentpar (”coupled pairs” hos Toury) där textutdrag ur de svenska och finska översättningarna ställs mot sina motsvarande källtextutdrag. Textsegmentparen analyseras vidare på olika textnivåer: semantisk, pragmatisk och narrativ nivå, vilket redogörs för i stor detalj i kapitel 5. Syftet med dessa analyser är att kunna visa på adaptionernas
Analysen i kapitel 6 avslöjar överraskande nog att flest, räknat i antal, adaptioner kan hittas i bildungsromanmaterialet och mer specifikt i Montgomerys
I långseriematerialet är det
Avslutningsvis ska nämnas att en riktig styrka med Laura Ledens studie är att den går ett steg längre än den klassiska översättningsstudien där ett målspråk ställs emot ett källspråk på ett ganska binärt och begränsat sätt. I och med att Leden jämför två målspråk, svenska och finska, samtidigt som den gemensamma nordiska utgivningskontexten också lyfts fram, lyckas hon på ett mycket intressant sätt kontextualisera översättningspraktiken för flickböckerna i ett bredare nordiskt perspektiv. Ledens upplägg visar i detta hänseende likheter med studiet av det som under senare år inom receptions- och översättningsforskningen har kommit att kallas för