Bilar berättas i preteritum vilket kan bidra till att distansera texten från läsaren (jfr Nikolajeva, ”What is it Like” 31). Totalt består texten i Bilar av 100 fria satser, vilka konstruerar berättelsens tidsförlopp. Berättelsen innehåller 59 temporala nedslag – det vill säga tidpunkter eller tillfällen (tematisk tid) som skildras (se figur 1). I genomsnitt rör sig alltså tiden framåt med drygt varannan fri sats och det finns få längre pauser. Förflyttningen mellan dessa tidpunkter är i huvudsak kronologisk, men några blickar såväl framåt som bakåt i tiden förekommer. Endast en sats uttrycks i presens.

Texten innehåller som figuren visar många punkthändelser, vilket skulle kunna indikera att berättandet är förhållandevis mimetiskt, då punkthändelsers utsträckning i tid (som att ”blinka”) bättre matchar läsningens tid än en oavgränsad process (som att ”springa”). Så är emellertid inte fallet, vilket jag återkommer till. De få pauserna skulle kunna indikera att texten innehåller få beskrivningar, vilket stämmer.

Som redan nämnts omspänner berättelsen en vecka. Tidsutvecklingen är tämligen jämnt fördelad (se figur 1), och berättelsen rör sig raskt framåt i tiden. Dels innebär varje uppslag att tid och rum har förskjutits markant, dels skildrar varje uppslag en längre tid, till exempel en dag. Det är således inte ett sceniskt berättande utan ett summariskt, som generellt sett kan vara svårare för barn (Nikolajeva, ”Literacy” 149).

Läsaren av en berättande text blir i normalfallet hjälpt av att texten innehåller explicita temporala bindningar som visar hur de olika sekvenserna i berättelsen ska förstås i förhållande till varandra. Totalt finns det elva temporala konnektiver i Bilar. Konnektiverna är någorlunda jämnt fördelade och förekommer på alla uppslag förutom tre. Majoriteten av dessa konnektiver är av typen ”specifik” och anger således en specifik tidpunkt, som ”Morgonen därpå” eller ”Efter loppet”. Också övriga temporala konnektiver är sådana som är vanliga i berättande text, som ”då” och ”sedan”. Däremot finns inte en enda förekomst av ”nu”, som även i berättelser i preteritum minskar avståndet till läsaren.

Att texten innehåller 59 temporala nedslag och ”bara” elva temporala konnektiver antyder att de flesta temporala förflyttningar sker implicit. Implicita förflyttningar behöver inte utgöra en svårighet, men här bidrar det till att den tid och det rum som skildras inte alltid är helt enkla att avgöra. Två exempel ges nedan, varav det första är från bokens inledning och återges i sin helhet uppställt efter fria satser, numrerade i rader.

Exempel 1: Komplicerad temporalitet – var är vi nu?

I bokens första rad introduceras huvudpersonen som ”världens snabbaste racerbil” med ett konstaterande i generisk dåtid (Bilar). Konstaterandet tas delvis tillbaka i rad 2, genom att det omvandlas till en föreställning som huvudpersonen har, något han inbillar sig. Med hjälp av bisatsen i samma rad – ”när han förberedde sig för Dinoco 400-loppet” – avgränsas och preciseras den tematiska tiden och vi får en uppfattning om var Blixten befinner sig genom vad han för tillfället är upptagen med. Men i och med rad 3 uppstår oklarheter som också påverkar hur man ska förstå den temporala utvecklingen. Oklarheterna beror på att det är osäkert vad det anaforiska pronomenet ”det” syftar på, i ”Tyvärr var det inte så lätt”. Är det inbillandet som inte är så lätt? Eller förberedelsen? Eller är det till och med Dinoco 400-loppet? Semantiskt är inbillandet en tveksam referent och förberedelsen syns då vara en lämpligare kandidat. I båda fallen är dock den tematiska tiden oförändrad – vi är i rad 3 kvar i förberedelsen. Om ”det” i stället har den onaturliga referenten ”Dinoco 400-loppet” innebär det en förflyttning av den tematiska tiden, vilket är anledningen till att jag tar upp denna tolkning. Påföljande rad (4) måste nämligen förstås som att tiden har förskjutits. Från att ha förberett sig för ett lopp i rad 2 är Blixten plötsligt mitt uppe i det utan att det har annonserats. Berättelsens tidsförskjutning, oavsett om den sker i rad 3 eller 4, signaleras mycket implicit först i rad 5 där det faktum att Blixten blir ikappkörd på mållinjen indikerar att han gör något annat än att förbereda sig. Här får läsaren alltså backa, justera tid och rum, och omtolka den redan i sig komplicerade rad 4, vari tid och händelser packats ihop i frasen ”gjorde flera misstag”. De följande raderna (6 och 7) samt bilden på den vänstra sidan av det första uppslaget upprepar informationen i rad 5. På bilden når tre bilar mållinjen samtidigt. Blixten, den röda bilen i mitten, når den genom att sträcka ut tungan.

I rad 8 sker en stor förskjutning av den tematiska tiden till en vecka senare då ett avgörande lopp ska hållas. På vilket sätt loppet är avgörande anges inte, men den följande temporalt kopplade raden (9), antyder att det är Dinoco 400 som avses. Eftersom Dinoco 400-loppet redan är presenterat och kört är det oklart varför det nu står i obestämd form (”ett avgörande race”), och det hela går egentligen bara att förstå om man har sett filmen och vet att Dinoco 400 är en cup de kör inom. Bilden på den högra sidan på uppslaget föreställer Blixten som hyllas med en pokal. Det är alltså mest troligt en tänkt framtid som illustreras, vilket kan utgöra en svårighet då bilden också kan kopplas till den precis genomförda tävlingen.

Uppslaget visar, menar jag, på en tämligen svårtillgänglig temporal utveckling. Det är också värt att notera det indirekta berättandet i raderna 6 och 7, i form av negerande och alternativ, vilket jag återkommer till senare.

Exempel 2: Fast forward utan förvarning

Ett liknande exempel på en oväntad tidsförskjutning återfinns mot slutet av boken. Blixten har då hunnit skaffa sig vänner i en by där han blivit tvungen att stanna några dagar på sin väg mot tävlingen i Kalifornien. Det nionde uppslaget berättar att Blixten måste ge sig iväg för att hinna till loppet och vännerna tar avsked. Den sista raden på det nionde uppslaget lyder ”Som avskedspresent gav de Blixten nya, fina däck”. Vi vet nu att Blixten har en lång resa framför sig, och denna pågår så att säga medan vi vänder blad. I den första raden (80) på det tionde uppslaget kommer han fram. Detta är inte oväntat utan tvärtom en konventionell lösning för en ellips. Det som däremot är oväntat är de därpå följande raderna (81 och 82):

I tid och rum är vi när vi börjar läsa rad 81 vid Blixtens ankomst till racerbanan, och utan någon temporal ledtråd om hur rad 81 förhåller sig i tid till föregående rad får vi veta att vännerna också kommer dit, även om den logiska markören ”också” är utelämnad. Tolkningen blir antingen att en oannonserat lång tid förflutit mellan rad 80 och 81 eller att vännerna måste ha rest i princip samtidigt med Blixten, vilket är egendomligt med tanke på avskedet på det föregående uppslaget. Överraskningen som deras närvaro innebär lämnas okommenterad, och i stället förflyttas vi i rad 82, utan någon annan markör än själva aktiviteten ”låg i täten”, rakt in i det avgörande loppet. Två deltagare från bokens första sida dyker oannonserat upp igen i en bisats. Texten fortsätter som följer:

Som synes åker en av bilarna, ”den gamle veteranen”, av banan i rad 84 varpå Blixten i rad 85–86 hjälper ”honom att avsluta loppet”. Att vi ska läsa dessa rader också som ett delgivande av loppets resultat är långt ifrån självklart, även om raderna 87 och 88 förutsätter det: ”Chick hade kanske vunnit pokalen, men det var Blixten som var racets stjärna!” Betydelsen av ”kanske” meddelar implicit att det är känt att Chick vann loppet, trots att detta inte har berättats tidigare. Valet av tempus i rad 87 (pluskvamperfekt) kan vidare här anses krävande, då vi inte har någon fast tidpunkt att relatera vinnandet till. Bilderna på uppslaget upprepar texten. Rad 89 presenterar slutligen också en alternativ händelse. Precis som i raderna 6 och 7 tematiseras något som inte händer.

Detta uppslag innebär alltså att outtalade händelser utspelar sig vid sidan om det som text och bild visar. När händelserna uppdagas behöver läsaren justera berättelsens utveckling och på något sätt få ihop hur de förhåller sig till Blixtens rörelse i tiden.

Berättelsen innehåller som nämnts 59 temporala nedslag och ovan har några svårgripbara förflyttningar redovisats. Den temporala översikten säger dock inget om hur eller varför saker och ting sker, utan för detta ändamål finns andra resurser.

I texten finns utöver de elva temporala konnektiverna 30 andra explicita bindningar. Totalt innehåller texten alltså 41 konnektiver. Majoriteten av dessa (16 stycken) är tilläggande i form av ”och”. Bland övriga konnektiver kan noteras att endast två är kausala, vilket är intressant med tanke på att orsakssamband är viktiga i berättelser och troligen för barns förståelse av dem (Nikolajeva, ”Literacy” 147; Nikolajeva, Barnbokens 69, 315; Shavlik et al.). Vidare är endast fyra samordnande uttryck av anförande slag, vilket visar hur lite dialog berättelsen innehåller, något som annars är vanligt i barnlitteratur (Nikolajeva, ”Literacy” 149; Pagano et al.). Resterande konnektiver uttrycker någon slags motsats eller alternativ, främst genom ”men” och ”istället”.

I likhet med exemplen beträffande den temporala bindningen, finns det partier i texten där explicita kausala relationer saknas och där orsakssamband kan bli svåra att förstå.

Exempel 3: Hur blev det så här?

På det första uppslaget har berättelsens komplikation implicit presenterats: Blixten har som mål att vinna Dinoco 400. På det andra uppslaget börjar resan dit. Enligt bilderna på uppslag två har det hunnit bli kväll. Denna precisering av tiden ges enbart av bilderna. På den vänstra bilden på uppslaget syns Blixten med uppgiven min bli jagad av en polisbil. Bilden på höger sida föreställer Blixten hängande uppochner i en elledning.

Texten inleds med att konstatera att Blixten ”hade en lång resa framför sig” (Bilar). Vi vet att han ska till Kalifornien, och det förväntade är nu, vågar jag påstå, att vi ska få följa med på denna resa. Uppslagets andra mening (rad 11) bryter dock genast dessa förväntningar: ”Men istället för att komma till Kalifornien, hamnade Blixten upphängd i en lyktstolpe.”

Som synes är brytningen explicit och meddelas med den adversativa konnektiven ”men”, vilket torde underlätta övergången. Men samtidigt förflyttas vi i och med meningen snabbt i tiden och många led utelämnas, till exempel varför och hur Blixten hamnade i lyktstolpen – som dessutom enligt bilden är en elledning. I likhet med raderna 6, 7 och 89 är också berättandet alternerat och därigenom indirekt.

Bilden på den högra sidan på uppslaget dubblerar texten och visar Blixten upphängd i en elledning. Hur och varför Blixten hamnar i en elledning – eller lyktstolpe – anges som sagt inte, men bilderna låter ana att det har att göra med att han blir jagad av en polisbil. Den tredje meningen på sidan (rad 12) utvecklar indirekt polisbilens medverkan på bilderna genom en tillbakablick och således ytterligare en temporal förflyttning: ”och precis innan det hände hade han förstört vägen i en liten sovstad.” Denna information skulle man kunna föreställa sig utgöra en svårighet för mindre barn, dels genom den temporala förflyttningen, dels på grund av – återigen – utelämnandet av kausal information. Varför hade han förstört vägen i en sovstad? Genom en implicit logisk-semantisk relation till följande meningar förstår i alla fall äldre läsare att det är på grund av förstörandet av vägen som han är jagad: ”Byns sheriff fick tag på honom. Blixten var helt chanslös.”

Texten på detta uppslag kan alltså innebära svårigheter då den bara implicit nämner centrala händelser och hur de förhåller sig till varandra. Bilderna står däremot i omarkerad ordning och fungerar gissningsvis som bärande för berättelsen ur ett barns perspektiv. Sheriffen, som har en viktig funktion för händelseförloppet, syns på båda bilderna men nämns inte förrän i sista raden på uppslaget.

Som redan noterats utför bilderna ett i vissa fall betydande arbete i berättelsen, genom att förtydliga men också genom att lägga till information. De flesta bilder kan knytas till något specifikt led i texten på samma uppslag, och vanligen står text och bild i detta avseende i en utvecklande relation till varandra. De säger huvudsakligen samma sak. Men eftersom bilderna vanligen bara upprepar ett led i texten utför texten ett större arbete vad gäller att driva berättelsen framåt. Det skulle inte gå att förstå berättelsen enbart med hjälp av bilderna, men däremot skapligt med hjälp av enbart texten.

Även om de flesta bindningar mellan text och bild är tydliga finns det som konstaterats exempel på oklara relationer och motstridiga uppgifter, så kallade kontrapunkter (Nikolajeva och Scott). Jag har redan nämnt att texten på det andra uppslaget talar om en lyktstolpe medan bilden visar en elledning. På det sjätte uppslaget talar texten om en bulldozer medan bilden visar en skördetröska, och på det fjärde uppslaget talar texten om en asfaltsvält medan bilden visar en asfaltmaskin. Men denna inkongruens gör inte relationen mellan bild och text svår på samma sätt som exempelvis på det tredje uppslaget.

Exempel 4: Hitta länken mellan text och bild

Det tredje uppslaget innehåller vad texten avser mycket information, men inga dramatiska tidsförskjutningar eller stora semantiska luckor. Två nya deltagare presenteras: Bärgarn, som kommer att bli Blixtens vän, och domaren Doc Hudson, som ska se till att Blixten får sitt straff för den förstörda vägen. Doc Hudson syns inte i bild.

På den vänstra sidan på uppslaget syns Blixten inlåst på byns skrotupplag med Bärgarn utanför stängslet. Denna bild samspelar med texten. På den högra sidans bild står Blixten uppställd tillsammans med flera andra bilar, bland annat Bärgarn, i en stor sal. Också Sally, en viktig karaktär i berättelsen, finns med på bilden men presenteras inte i texten förrän några uppslag senare.²

Bilarna står uppställda på var sin sida om vad som skulle bildat en gång om bänkar hade funnits, liksom i en kyrka eller en rättegångssal. Längst bak i salen, i början av den tänkta gången, finns en stor, stängd dubbeldörr. Det är en pampig sal. Bilarna har blicken vänd mot läsaren. Blixten ser lite frågande ut, medan Bärgarn är glad. Övriga bilar är också antingen frågande eller glada. Texten på samma sida som bilden lyder: ”Sedan fick Blixten sitt straff” (Bilar). Eftersom bilden knappast kan läsas som att Blixten blir straffad är en rimlig tolkning att han här får straffet meddelat, även om det finns en motstridighet i att Blixtens vän Bärgarn är så glad. Det krävs dock en hel del kunskap för att tolka bilden som föreställande en rättegångssal med bilarna blickande mot domaren Doc Hudson, som utanför bild utdömer ett straff. För att komma till denna slutsats behöver man knyta bilden till en rad mitt i stycket på föregående sida, nämligen att Blixten ”skulle ställas inför rätta i byns domstol”, och ha vetskap om hur en rättegångssal ser ut i USA.

Raden ”Sedan fick Blixten sitt straff” är vidare starkt bunden till den första raden på nästa uppslag som lyder: ”Blixten skulle reparera vägen”, följt av ”Den världskända racerbilen skulle krokas fast vid en smutsig asfaltsvält som öste ur sig het asfalt”. Här är det vidare värt att notera användandet av tempus i form av futurum preteriti. Tempuset har betydelse på samma sätt som de alternerade raderna som kommenterats tidigare. I stället för att låta meningarna bli en direkt händelse i berättelsen är de en utveckling av ”straffet”, alltså något mer abstrakt, som kommer att ske. Bilden på uppslagets första sida föreställer denna kommande händelse. Dock är det, som redan nämnts, inte en ”asfaltsvält” Blixten är kopplad till, utan en asfaltmaskin. På denna bild har Blixten också flera kaktusblad på sig, vilket kan väcka frågor – särskilt eftersom Blixten först på följande uppslag, alltså senare, kraschar ner i en kaktusodling. Anledningen till detta finns förmodligen utanför själva berättelsen, och har gissningsvis att göra med produktionen, vilket jag återkommer till nedan.

Sammanfattningsvis samspelar text och bild huvudsakligen på ett sådant sätt att bilderna upprepar information i texten. I ett par fall, som till exempel beskrivits ovan, krävs en del omvärldskunskap, alternativt att man har sett filmen, för att läsa bilden i relation till texten. Eftersom bilderna vanligen bara speglar led i texten, gör texten ett större arbete för att driva berättelsen framåt. Samtidigt är bilderna av vikt för förståelsen av berättelsen. Det finns exempel på när bilder lägger till information och presenterar karaktärer och skeenden på ett i något avseende mer lättillgängligt sätt än texten – som i fallet när Blixten hamnar i en elledning. Paradoxalt nog är nämnda exempel bara ett fall av flera när bild och text står i konflikt med varandra på ett sådant vis att det kan skapa förvirring.