Ut musica prosa. Musikaliseringens former och funktioner i några texter av E.T.A Hoffmann /Barbara Knochenhauer

Abstract

Den tyske författare E.T.A. Hoffmann tillhör en av det tidiga 1800-talets märkligaste och mest fascinerande författare av fantastiska sagor för barn. Med berättelser såsom ”Nußknacker und Mausekönig” (1816) och ”Das fremde Kind” (1817) har Hoffmann skrivit in sig i den barnlitterära 1800-talshistorien som representant för de romantiska idéströmningar som under seklets första decennier ville erbjuda barn äventyr och verklighetsflykt i stället för moralpedagogisk uppförandepropaganda. Samtiden var emellertid inte övertygad om huruvida sagorna verkligen skulle betraktas som berättelser för barn. Liksom i fallet med Hoffmanns danske kollega H.C. Andersen några decennier senare, utbröt diskussioner om huruvida sagorna var för mångtydiga, överdrivna eller alltför groteska för att lämpa sig för en yngre läsekrets. Hoffmanns sagor nådde också den svenska publiken. En genomgång av bibliografier över den aktuella tidsperioden visar att det framför allt är de två ovan nämnda sagorna som gavs ut i ett par olika översatta utgåvor under 1800-talet.