Hemlöshet – att vara utan ett hem – står vanligtvis för utanförskap, fattigdom, flykt och ett rotlöst liv i samhällets marginaler. Men det behöver inte innebära utslagning och social misär. I överförd bemärkelse kan hemlöshet vara en känsla av att stå utanför, av att vara annorlunda, och då i vissa fall uppfattas som befriande. Barns hemlöshet är i det sammanhanget betydligt mer skrämmande och farlig. Insatserna är högre. Men även för barnet kan hemlöshet i vissa fall leda till frihet och utveckling bortom ett förtryckande hem, samhälle, skola och sociala myndigheter. I båda fallen utmanar dock barns hemlöshet våra föreställningar om det goda samhället och om vad barn är och kan vara. Kanske för att hemlöshet just är ett så laddat begrepp är skildringar av hemlösa i barn- och ungdomslitteratur vanliga: Charles Dickens’ Oliver Twist, Laura Fitinghoffs Barnen ifrån Frostmofjället, Astrid Lindgrens Rasmus på luffen, Henning Mankells Comedia Infantil och Pernilla Glasers Under trottoaren är bara några exempel från olika tider.

Vi välkomnar artiklar på temat hemlöshet. Avsikten med Barnbokens tema är att identifiera olika skildringar av hemlöshet i barn- och ungdomslitteratur ur olika synvinklar och perspektiv.